Lugn eftermiddag

När jag var klar på arbetet idag åkte vi hem till husses farmor för fika. Dustin blev som alltid bortskämd med massor av gott och kel. Idag gick det bättre att slappna jämfört med tidigare i veckan. Han kunde till och med ligga och sova trots att min svärfar kom över och gjorde oss sällskap. Resten av kvällen har han sovit och gnagt ben i godan ro.

Höstpromenad vid slottet

Igår tog vi en lugn promenad vid slottet och njöt av den underbara höstsolen. Dustin fick självklart fnatt och bestämde sig för att ta ett dopp i östersjön trots att matte tyckte att det var för kallt. Han verkade dock väldigt nöjd med att först simma lite och sen rulla sig bland löven. Vem kan annat än smälta när man ser hur livsglädjen bara lyser om killen och buset bara bubblar över. Han är för härlig min vackraste kille. Längtar efter helgen då jag och Dustin kan ta långpromenader i skogen, träna och busa. Känns som jag inte kunnat göra något helhjärtat de senaste dagarna då jag bara väntade på beskedet. Men nu har jag vaknat ur dvalan och vill njuta av ynnesten att få dela mitt liv med världens underbaraste hund.

Goda nyheter!

Jag skulle inte kunna vara gladare. Veterinären ringde och det är helt hundra procent säkert att knölen inte är en tumör. Är så glad att jag nästan började gråta. Inte nog med det, knölen är helt ofarlig och behöver inte åtgärdas. Den kommer med all säkerhet att försvinna av sig själv. En tyngd har lyfts från mitt bröst och jag kände en otrolig glädje när jag kramade min allra sötaste Dustin. Han kommer att bli gammal med oss och hinna med många äventyr.

Tidig morgon i tyresta

Morgonen började i Tyresta med sötaste Dustin. När vi kom ut var skogen helt öde, bortsett från hararna, rådjuren och fåglarna. Helt underbart att få känna den friska luften och se solen stiga sakta mellan träden på hällmarkerna. Vi tog en lång skön promenad med kontinuerliga avbrott för passivitet, lite uppletande och massor av bus. Mot slutet av promenaden klättrade vi upp på klippblocken och satte oss bland laven för att bara vara. Det är så skönt att bara njuta av lugnet och naturen tillsammans med sin bästa vän. Dock kunde vi inte stanna ute hela dagen då matte och husse var bjudna på kalas. Självklart så hann verkligheten upp mig då jag började stressa. Ramlade nämligen på en hal spång när vi inte hade långt kvar till bilen. Slog mig rätt illa och är numer ilsket blå på rumpan, ryggen och armen - inte skönt. Är stel som en pinne och har riktigt ont. Blir "jätte" roligt att sitta på möten hela dagen imorgon. Körde ett träningspass när vi kom hem utanför huset på planen. Gick super bra! Var tydlig med att jag krävde full uppmärksamhet och vilka kriterier som gällde, i övrigt var det fullt glädje-påslag. Allt fungerade nästan så som jag ville ha det. Känner att jag ska putsa mer på fria följet och ingångarna i inkallningarna bland annat. Men i det stora hela blev jag väldigt glad över samspelt. Nu ska vi ut på sista vändan och vila ut inför veterinären imorgon. Håller tummarna att allt går bra.

Dustin i skogen

Långpromenad i Tyresta

Idag steg jag för ovanlighetens skull upp hyfsat tidigt och tog med mig Dustin till Tyresta för långpromenad. Målet var att bara gå ut och vara med varandra i skogen. Kände att killen behövde få skutta och rusa av sig utan massa restriktioner och lydnadsträning. Så sagt och gjort, vi drog iväg medan husse fick ligga kvar och ha sovmorgon. Min tanke var att gå upp till den gamla befästningen, ett värn som finns i skogen i Tyresta. Vi har inte promenerat dit sen Dustin var valp så det kändes bra som omväxling Dessutom kan man göra den promenaden hur kort eller hur lång som helst utan att ta sig så fruktansvärt långt ifrån civilisationen. Vilket är skönt om det blir väldigt dåligt väder eller om man blir allt för trött. Det var skönt med frisk luft och vädret höll sig helt ok. Även om sötaste Dustin fick skutta runt som han ville så lyssnade han ganska mycket på vad jag sa och höll bra koll på vart jag gick. Han var väl max 5-7 meter ifrån mig som längst, vilket var godtagbart med tanke på var vi var. Han fungerade hyfsat bra fast det sprang en hel del vilt omkring oss. Dock märker jag att vi behöver ta upp spåret igen, han verkar sakna det, men först måste han bli helt frisk. Nu ligger killen och sussar gott och jag ska ta och pula lite här hemma, fixa lite ärenden och så.

Otur

Jag hade i min enfald hoppats att knölen på Dustins kind skulle ha försvunnit, men ack så fel jag hade. Inbillade mig att knölen blivit mindre, vilket den inte har eller så har den vuxit igen. Så veterinären och jag bestämde att Dustin skrivs in som planerat på måndag, sövs ner och så tar de bort knölen och skickar den för analys på labb. Samtidigt ska vi även titta ordentligt i halsen i och med att Dustin haft hosta innan luftvägsinfektionen. Tror inte att de kommer att se något ovanligt, men för att vara på den säkra sidan. Knölen är det som oroar mig. Veterinären vet ju inte alls vad det är så det kan vara något helt ofarligt eller det värsta. Vill inte ens tänka dessa tankar. Men med tanke på vad jag varit med om med de andra hundarna så kommer tankarna oundvikligen. Hoppas att magkänslan är fel.

Klickerklok

Gick ut och körde ett pass med fokus på kontakt och följsamhet med klicker. Vi har ju tappat en del av kontakten sedan den sista svängen av hormoner så jag lägger fokus vid grunderna och att ha kul kring det. Hade Dustin i en tre meter lång lina för att ha honom "lös" i tätbebyggt område, men ändå ha en livlina i och med att han fortfarande är lite opålitlig. Till en början när vi stod på planen utanför husen så var det endast korta kontakter, omgivningen var väldigt intressant. Därför arbetade jag med att röra mig ifrån honom så att han än mer aktivt tvingas söka kontakt med mig. Detta i kombination med att byta riktning, lite tempo, lek och tålamod fick poletten att trilla ner. Det var helt otroligt vad sötaste hängde på mig. Det var inte så mycket bara gå bredvid och titta till relativt tätt, utan det var konstant kontakt mot slutet och förväntan hos Dustin. Därför testade jag att köra lite växlingar mellan sitt/ligg/stå både nära och på avstånd, vilket fungerade klockrent. Avslutade med lite inkallning och massor med lek och godis. Det blev helt enkelt toppen.

Lite träning & snart frisk

Det känns som att Dustin snart är frisk. Idag har han bara hostat två-tre gånger och vi har ökat belastningen igen. Dessutom verkar knölen ha blivit lite mindre. Toppen! Om knölen fortsätter att bli mindre så ringer jag veterinären och hör om vi ska avboka inskrivningen på måndag. Hoppas att den försvinner.

Vi har kunnat gå en längre promenad på 40 minuter i skogen samt två 20 minuters promenader. Detta känns underbart då vi tidigare bara kunde gå runt husen för rastning och att även detta framkallade hosta. Vi har kört lite träning också, kontakt, gå vid sidan och följa utan kommandon, inkallning och diverse aktivering.

När vi tog längre vändan fungerade det mesta hyfsat utifrån att Dustin varit så passiv de senaste dagarna. Men självklart var detta för bra för att vara sant. När vi närmade oss lilla skogen, på väg hem, gjorde sig den uppdämda energin till känna. Dustin började retas på ett visst sätt som han gjorde ibland när han var yngre och uttråkad - hoppa bakåt, putta på mig, skälla ljust och försöka springa runt mig vilket ofta leder till tokfnatt. Mycket riktigt, totalt fnatt och han kutar iväg upp i lilla skogen. Han lyssnar absolut inte på inkallning och jag skulle aldrig ha försökt om det inte var för att detta är ett skogsparti mitt bland hyreshus och vägar. Vad som kändes som en evighet av oro var i verkligheten knappt 30 sekunder rusande. Han kom tillbaka ganska skamsen och helt slut efter sin lilla utflykt. Även om jag avskyr sådant här och detta absolut inte är acceptabelt så har jag lite förståelse för att det hände. Han är fortfarande ung och busig samt att vi begränsat hans aktivitet i och med hostan. Men det känns bra att börja träna igen och promenera som vanligt.

Efter lite vila så fick Dustin hänga med mig i bilen för några timmar då jag arbetade. Detta avslutades med en promenad i Trollbäcken med en av psykologerna som handleder mig. Kände att det blev för omständigt att träna under den promenaden så det blev långt koppel och miljöträning. Han fick gå och nosa och känna in miljön vilket var skönt för både honom och mig.

Nu ligger killen och vilar men vi ska snart gå ut och köra ett kort träningspass på gräsmattan innan middag för att sedan gå och lägga oss tidigt.

Lite bättre

Det kändes väldigt bra att kunna öka på promenadtiden idag till 35 minuter. Vi tog en vända i lilla skogen och även om allra sötaste Dustin var lite splittrad så är han bitvis kanon. Körde mest med kontakt, följsamhet och lite kul aktivering för att inte ta ut honom. Passade på att ta lite bilder på herren

Nu är det i alla fall klart att vi kommer att börja träna privat för en otroligt kunnig hundmänniska. Jag kommer inte att avslöja ännu vem, men det kommer att bli mycket putsning av moment till lydnaden. Ska bli så kul. Dessutom verkar det bli en till kurs på BK:n innan vintern med mer lydnad och bruks.

Ska nu skynda iväg och ha sista tillfället på valpkursen med Karin, vilket är lite sorgligt. Men det ska bli kul att träffa de underbara små vilddjuren till valpar en sista gång.

Hemma tidigt

Idag slutade jag faktiskt tidigare och kunde skynda mig hem till sötaste Dustin. Har verkligen saknat lill-killen den senaste tiden då praktiken börjat. Så det var med extra lätta steg jag gick hem idag. Även om Dustin fortfarande är sjuk så var han jätte glad när jag kom hem. Så efter att ha gosat en stund så satte vi på Dustin täcket och gick ut en kortis på 20 minuter. I och med att Dustin inte orkar så mycket så tränade vi endast genom förstärkning av kontakt på promenaden. Bitvis går han så fint brevid mig med bibehållen ögonkontakt, tror att det kommer att bli toppen när han är äldre. Dock märker jag att Dustin är lite disträ och sprallig, vilket inte är så konstigt i och med att vi tvingar honom att ta det så lugnt som möjligt. Tar det försiktigt med att öka mängden aktivitet och den ökning jag gör är främst mental. Just nu sover min varg lugnt här brevid mig i soffan med nosen i mitt knä. Det här är riktig kärlek.

Hunddagis, praktik och sjukdom

Här är det fullt upp! Dustin har börjat på hunddagis under en period då jag har praktik. Dagis har varit en lite stressig och ovan upplevelse för lilla vargen, men på hela taget har det gått bra.

Jag gör praktik på Tyresö hos en skolpsykolog och stormtrivs. Enda minuset är att jag är ovan vid att vara ifrån Dustin så mycket och saknar honom ständigt.

Dock fick vi ett litet bakslag förra veckan då Dustin åkte på en luftvägsinfektion, troligen på dagis, och har varit helt slut. Han börjar må bättre nu och kan nog börja på dagis igen denna vecka. Tråkigt nog var detta inte det enda bakslaget den gångna veckan. I samma veva som Dustin blev sjuk så upptäckte vi en knöl på hans ena kind. Så det bar av till veterinären igen med oron kring om det var en inflammerad tand. Så var inte fallet och vi vet ännu inte vad det är. Vi skulle avvakta över helgen och om den inte försvann av sig själv så blir det troligtvis provtagning. Vet troligtvis mer imorgon.

Annars spenderade vi helgen på landet och Dustin fick försiktigt sträcka lite mer på benen. Sötaste Dustin fick ligga ute med täcke på en filt under lördagen för att få lite luftombyte. Han var helt bedårande för det märktes att han njöt av den friska luften, men ville prompt ligga i mitt knä.