Vi har kunnat gå en längre promenad på 40 minuter i skogen samt två 20 minuters promenader. Detta känns underbart då vi tidigare bara kunde gå runt husen för rastning och att även detta framkallade hosta. Vi har kört lite träning också, kontakt, gå vid sidan och följa utan kommandon, inkallning och diverse aktivering.
När vi tog längre vändan fungerade det mesta hyfsat utifrån att Dustin varit så passiv de senaste dagarna. Men självklart var detta för bra för att vara sant. När vi närmade oss lilla skogen, på väg hem, gjorde sig den uppdämda energin till känna. Dustin började retas på ett visst sätt som han gjorde ibland när han var yngre och uttråkad - hoppa bakåt, putta på mig, skälla ljust och försöka springa runt mig vilket ofta leder till tokfnatt. Mycket riktigt, totalt fnatt och han kutar iväg upp i lilla skogen. Han lyssnar absolut inte på inkallning och jag skulle aldrig ha försökt om det inte var för att detta är ett skogsparti mitt bland hyreshus och vägar. Vad som kändes som en evighet av oro var i verkligheten knappt 30 sekunder rusande. Han kom tillbaka ganska skamsen och helt slut efter sin lilla utflykt. Även om jag avskyr sådant här och detta absolut inte är acceptabelt så har jag lite förståelse för att det hände. Han är fortfarande ung och busig samt att vi begränsat hans aktivitet i och med hostan. Men det känns bra att börja träna igen och promenera som vanligt.
Efter lite vila så fick Dustin hänga med mig i bilen för några timmar då jag arbetade. Detta avslutades med en promenad i Trollbäcken med en av psykologerna som handleder mig. Kände att det blev för omständigt att träna under den promenaden så det blev långt koppel och miljöträning. Han fick gå och nosa och känna in miljön vilket var skönt för både honom och mig.
Nu ligger killen och vilar men vi ska snart gå ut och köra ett kort träningspass på gräsmattan innan middag för att sedan gå och lägga oss tidigt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar