Idag slutade jag faktiskt tidigare och kunde skynda mig hem till sötaste Dustin. Har verkligen saknat lill-killen den senaste tiden då praktiken börjat. Så det var med extra lätta steg jag gick hem idag. Även om Dustin fortfarande är sjuk så var han jätte glad när jag kom hem. Så efter att ha gosat en stund så satte vi på Dustin täcket och gick ut en kortis på 20 minuter. I och med att Dustin inte orkar så mycket så tränade vi endast genom förstärkning av kontakt på promenaden. Bitvis går han så fint brevid mig med bibehållen ögonkontakt, tror att det kommer att bli toppen när han är äldre. Dock märker jag att Dustin är lite disträ och sprallig, vilket inte är så konstigt i och med att vi tvingar honom att ta det så lugnt som möjligt. Tar det försiktigt med att öka mängden aktivitet och den ökning jag gör är främst mental. Just nu sover min varg lugnt här brevid mig i soffan med nosen i mitt knä. Det här är riktig kärlek.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar