Älskade Zeke

Det är nu lite mer än ett år sedan vi fick ta bort vår lilla Zeke. Den 26:e februari 2007 var jag tvungen att under operation ta bort Zeke då hans leder och höfter var i så dåligt skick att jag var rädd att han skulle ha ständiga smärtor. Zeke var den första hunden som jag haft från valp och var hett efterlängtad. Det var det värsta och samtidigt självklaraste beslutet jag tagit när jag bad veterinären att inte väcka honom ur narkosen. Min lilla älskling blev 11 månader.

Jag visste från sekunden jag såg honom dyblöt i en handduk hos uppfödaren att han skulle följa med mig hem. Från sekunden han bet mig i näsan älskade jag honom. Alla hans härliga pussar gjorde mig full av glädje och harmoni. Stunderna av lek och bus drev bort molnen från min himmel. Han var min lille prins och kommer alltid förbli. Jag glömmer aldrig min älskade vän, beskyddare, bebis, hund. Finns det en himmel så vaktar han och Kasper mig som två små skyddsänglar som försöker pussa bort mina tårar och skäller på Dustin när han ger mig gråa hår. Men jag ska inte gråta, för Zeke hade velat att jag tänkte på honom som han tänkte på mig - med obeskrivlig glädje. Han hade velat att jag skulle ge all den kärlek han aldrig hann få till Dustin och leva vidare.

Zeke är älskad och saknad.