Klick & trix

Idag har jag varit helt ledig från studier och hade tänkt göra lite nyttiga saker, sådana tråkiga saker som måste göras men man aldrig hinner. Men varför ska man göra sådant när man kan ha roligt med sin hund istället?

Dagen har därför istället ägnats åt bus, lek och träning med Dustin. Vi har dragit in på promenaderna och varit inne mer men använt hjärnan desto mer. Vi har tränat följsamhet, fotgående, inkallning, kontakt, sitt, ligg och stå med klicker. Riktigt roligt att se hur han verkligen lyser av lycka när godis och klicker åker fram.

Förutom korta pass med ovan nämnda träning har vi även lärt oss en del nya trix. Bland annat har vi tränat de vanliga övningarna som puss, high-five, tvätta sig och liknande, men vi har även gått in på nyheter som slalom, kryp och öppna dörrar på glänt. Vi har kört väldigt korta pass och endast nosat lite på varje övning men Dustin förstår allt på en gång. Även om passen just varit korta så har han ju använt hjärnan ordentligt så han sover riktigt gott i vår säng just nu.

Under dagar som denna slår det mig ofta hur fort det går med Dustin. Han är inte gammal men lär sig saker i en rasande takt. Han älskar att utföra vilken uppgift jag än ålägger honom. Han arbetar, tränar och leker glatt men njuter även av att mysa nära i soffan. Han följer i stort sett ständigt med mig och vi gör det mesta ihop. Det är just detta som ändock är viktigare än träning och arbete, att vi mår bra ihop, litar till varandra och har roligt.

Att ha roligt tillsammans

Det är oerhört viktigt att ha roligt ihop med sin hund och jag tror att allt för många glömmer bort detta. Om vi ser till träning och tävling så kan man tydligt se att dessa resultat förbättras om vi har roligt ihop med hunden. Det är därför viktigt att inte stirra sig blind på resultat och tävlingsmeriter och endast ha detta som mål. Däremot kan tävling vara väldigt roligt för hunden om man tränar på rätt sätt. Jag tycker att vi lätt glömmer när hunden blir äldre att den kontakten som vi så gärna vill att hunden ska ha med oss bygger på att vi är roliga, intressanta och har något att ge hunden. Vår relation måste helt enkelt vara givande för hunden. Godis är enligt mig en mycket bra belöning för hundar och en stor motivation, men leken och gemensam glädje slår nog i mångt och mycket godis. Genom att lära in att passivitet ger lek så får vi en stark belöningsform, gemenskap och en hund som kan vara passiv när den måste. Genom att vi tar initiativet till aktivitet som är rolig för hunden så får vi en hund som vill hålla sig nära oss då man aldrig vet vad matte eller husse kan hitta på för skoj. Vi ska inte heller förringa hur härligt det är att ge sig hän i lek och skratta ihop med vår hund. Därför bör vi alla ta oss tid att leka lite istället för att träna lydnad någon gång ibland. Lika mycket som vi bör träna varje dag så bör vi leka varje dag ihop med vår hund. Så ta dig en stund att tänka över vad just din hund tycker är roligt och ge dig hän i lite lek och bus.

Lite av varje idag

Dagen har främst ägnats åt hundträning. Det blev ett lättare fyspass med intervaller i skogen, promenad och klickerträning.

Det märks tydligt hur fort Dustin lär sig och förstår vad jag vill att han ska göra i träningen. Vi har kört två klickerpass inomhus idag och då fokuserat på kontakt, följsamhet, inkallning och linförighet. Jag ser framförallt att följsamheten och linförigheten har förbättrats på endast några få pass. Ser fram emot de närmaste veckorna då jag kommer ha mycket mer tid att ägna mig åt träningen med Dustin. Tycker verkligen att det är roligt att träna med honom och han verkar hålla med.

Förutom träningen har vi även haft lite lek i form av aktivering med konster och Nina Ottossons spel. Jag är oerhört imponerad över hur lätt Dustin löser de spelen vi har, som inte är några av de enklare. Därför har jag tänkt att Dustin till jul ska få några nya aktiveringsleksaker, bland annat har jag hittat några annorlunda och kluriga varianter på qulan och flaskan samt några riktigt svåra spel av Nina Ottosson. Vi har riktigt roligt tillsammans när vi sätter oss i vardagsrummet för att just leka och gör det ganska ofta så därför känner jag att det är värt att lägga lite extra pengar på aktiveringsleksaker om det är något lite annorlunda. Dessutom så blir det som sagt bra julklappar, så att han inte bara får ätbara klappar. Kan ju vara bra att sysselsätta sig lite i mellandagarna med lek under de mörka timmarna på landet.

Gärdet, bus och lera

Idag har vi varit på Gärdet med Karin, Tindra och Isak. Det har med andra ord varit en hel del bus och döva öron på lille vargen. Dustin hade nog aldrig sett så många hundar på ett och samma fält någonsin och var lite sprallig, men är man sju månader så är man. Vädret var väl inte helt lysande men det var helt klart skönt att komma ut med hundarna och få prata lite med Karin. Allt bus ledde dock till att Dustin såg ut som en grå sörja när vi kom hem så det var bara att ställa sig i duschen med honom. Trots torkning efter duschen så låg han en lång stund i sin säng och rullade sig under nöjda läten. Nu sover han dock sött i vår säng och luktar nybadad.

Första lätta fyspasset

Igår körde jag och Dustin igång med vårt första fyspass. Efter att ha rådgjort med veterinär och fysioterapeut fick vi klartecken att sakta och försiktigt börja vänja lilla vargen vid fysträning. Så vi begav oss till skogen och de härliga löparspåren. Utrustad med förarbältet och koppel avsett för löpning samt iklädd min löparutrustning, som vilat i garderoben under valptiden, satte vi igång. I och med att dessa fyspass ej ska vara allt för krävande för Dustin så är de uppbyggda kring intervaller av gång och trav. Dessutom så stannar vi om Dustin vill, vare sig det handlar om att lukta på en fläck, dricka vatten eller att sakta ner tempot. Det viktigaste under dessa pass är att Dustin avgör takten samt att man ej går för fort fram, än så länge kör vi lätt samt har roligt tillsammans. Med glädje märkte jag att Dustin älskade denna uppgift och förstod direkt hur vi skulle samspela. Han gick upp i galopp två gånger men förstod kvickt att han skulle ner i trav istället. Vid de lugnare intervallerna var han glad och förväntansfull och verkade tycka att vi skulle köra på istället, men vi skyndar långsamt. Efter avklarat pass körde vi nedvarvning i form av lugn promenad i ca 20 minuter samt stretch. Jag måste erkänna att jag längtar tills Dustin blivit äldre och vi kan ta de där långa löparturerna i skogen, för bättre löparkompis än Dustin kan man inte få.

Promenad i Haga Parken

Idag var jag och Dustin på långpromenad med Karin, Tindra och Isak i Haga parken. Det var jätte mysigt och skönt att komma ut. Det var även intressant att se hur Dustin, Tindra och Isak bildade en egen liten flock och att de höll ett öga på varandra. Bland annat så sprang Tindra fram till en hund som slitit sig och sprang i full karriär emot oss och då sprang Dustin direkt fram och skulle "täcka" Tindra om det var fara och färde. Sen fick Dustin en åtsägelse av snälla farbror Isak när han sprang olovligen fram till en Jack Russel mot slutet av promenaden. Isak tyckte inte att lilla vargen skulle springa iväg på det där sättet och det tyckte väl inte jag heller i och för sig. Hundarna var så trötta efter promenaden så jag och Karin kunde i lugn och ro titta på lite hundsaker och äta en bit mat. Så trevligt! Nu tuggar lillen ben i vardagsrummet och snart ska vi hämta husse och gå på kurs.

Klickerträning

Vi har under veckans kurs börjat arbeta mer med klicker igen. Dustin är ju sen tidig ålder inklickad och vi har tränat vissa moment med klicker men inte mycket mer. Så nu har vi kört vissa moment och trix hemma i vardagsrummet som träning. Bland annat har vi tränat koppelträning, inkallning, kontakt och targeting. Jag har än så länge inte velat börja med för mycket nya moment då Dustin som jag nämnde tidigare är så trött av all aktivitet. Men då kursen är över och lilla vargen har fått vila upp sig så ska vi börja köra lite lydnadsmoment och cirkuskonster.

Pang & lek!

Nu har vi gått på tre av fem tillfällen på kursen "Pang & lek!" för vår duktiga instruktör och goda vän Karin på Dogma. Det har varit mycket roligt att gå på kurs för Karin igen, som befunnit sig i Portugal den senaste tiden, samt att detta är en oerhört speciell kurs. Kursen har som jag beskrivit tidigare haft syftet att förbereda hundarna för framtidens ljud och oljud genom att ge dem en positiv association till oljud. Detta har vi gjort genom att busa, aktivera och klickerträna samtidigt som det varit fyrverkeri- och åskljud i bakgrunden, ballonger som går sönder och tomtebloss som sprakar. Min erfarenhet än så länge är att vi har en skottfast hund som ibland uppmärksammar ett ljud genom att titta upp men som kvickt återgår till sin sysselsättning. Dustin har ju inte haft problem med oljud tidigare men det kändes tryggt att få arbeta i förebyggande syfte samt att se hur han faktiskt skulle reagera. Jag tror utifrån det jag sett att nyår kommer att gå ganska bra för vår lille kille.

Det som jag har märkt under denna vecka är faktumet att Dustin faktiskt endast är sju månader. För även om vi inte gjort alltför mycket träning i form av moment eller den sorten av nyinlärning så är han helt slut under dagarna. Jag har dragit ner på det mesta av promenader och träning för han verkar ha ett enormt behov av att sova. Självklart var jag medveten om att det tar på krafterna att vara i nya miljöer och att det sker en stor anpassning till ljuden och liknande, men jag trodde nog inte att han skulle vara så här trött. Av denna trötthet har jag märkt att han inte riktigt orkar träna så mycket konster eller moment under kursen och då har jag istället låtit honom leka, knapra lever eller bara observera lugnt. Detta har medfört att han har fått ytterligare passivitets-träning samt lärt sig att ha kul med husse och matte trots att andra hundar är helt nära och att alla är lösa.

Igår kväll var det extra trevligt för då följde Henrik med på kursen. Han har haft så mycket på jobbet att han inte riktigt haft tid att följa med förren igår. Det var mysigt att vi båda fick busa och leka med Dustin och jag tror att han kände sig enormt trygg med både husse och matte där.

En sak som jag upptäckt om Dustin under kursens gång är att han är otroligt kelig. han har nämligen vid ett flertal tillfällen då han verkat övertrött antingen klättrat upp i soffan där vi satt och lagt sig i min famn eller som igår alternerat att sitta/ligga i mitt eller Henriks knä. Jag är verkligen glad att han kan känna sådan trygghet att han söker sig nära oss då han behöver lugn och ro. Kursen har med andra ord även gett oss ett ytterligare starkare band till varandra.

Roligt citat från kursen: "Är Shih tzu vegetarianer?"

Mörkerspår, blodspår, promenader och lussebullar

Denna helg har vi spenderat på landet hos mina föräldrar. Vi har med andra ord slappnat av, myst, ätit gott samt att helgen gått i hundens tecken. Det finns nämligen inte någon annan plats i världen som jag hellre skulle vilja vara på med hund än hos mina föräldrar

På lördagen gick jag och min mor en lång promenad vid skymningen med Dustin. Vi klädde på oss ordentligt då det var kallt och regnade. Men trots kyla och rusk så kände vi båda att luften gjorde oss gott. Dessutom kan man inte bli annat än munter då Dustin blev så lycklig av vädret. Under promenaden gick vi längs sjön och på de stora fälten och Dustin passade på att springa och skutta i varje vattenpöl. Jag och Dustin visade även upp hur vi brukar träna för min mor som glatt fotade oss. Vargungen visade upp sig från sin bästa sida och skötte sig exemplariskt.

Senare under kvällen begav sig jag och Dustin ut på mörkerspår för första gången. Jag hade lagt ett 150 meter långt blodspår i kuperad skogsterräng som hade fått ligga i tre timmar i lätt duggregn. Dustin smög intresserat efter spåret och tyckte att detta var en rolig lek. Han tog spåret galant men blev dock lite ledsen över att det tog slut så fort.

Idag, söndag, tog vi igen vad det gäller spårlängd. Dustin fick nämligen det svåraste blodspåret som han någonsin gått idag. Jag och min far lade ett spår längs sjön som gick över skogsstig, sankmark och ett vattendrag för att sedan gå längs fältet och över ett dike. Spåret var närmare en kilometer långt och innehöll även delar med kortare bloduppehåll. Jag var faktiskt något orolig för att Dustin inte skulle klara spåret så lätt men han slog mig med häpnad. Jag har aldrig sett honom så sporrad och fokuserad, det var som om den ökade svårighetsgraden gjorde honom än mer arbetsvillig. Han tog spåret galant och var för första gången riktigt trött när vi kom in efter spårträning.

Vi hann även med att dricka glögg och äta hembakta lussebullar innan det var tid att bege sig hemåt. Nu sover Dustin tungt i vår säng och verkar mycket nöjd med att vara hemma igen. Men vi längtar redan till nästa gång vi får vara på landet.

Härlig promenad på Tyresö

Denna vecka har Dustin och jag träffat Karin och hennes hundar Tindra och Isak. Vi tog en härlig promenad i Alby friluftsområde i det härliga solskenet och bitande kylan. Det var otroligt vackert ute och kroppen vaknade riktigt av den friska luften. Hundarna busade lite och njöt av att vara ute. Isak kände sig även tvungen att uppfostra Dustin, äldre hane som han är, men Dustin tyckte nog att han var lite väl hård stundtals.

Efter den mysiga promenaden köpte vi fika och begav oss hem till oss för en lugn stund. Vi hade väldigt trevligt och hundarna hjälpte oss att äta upp fikabrödet.



Jag tror nog att det blir fler promenader och fikastunder inom en snar framtid för oss och hundarna.

Besök hos Annicka och flocken

Denna vecka har jag och Dustin besökt Annicka och flocken två gånger. I tisdags var vi där efter seminariet i Uppsala och det var fullt bus på hundarna. Dustin och mamma Aliena var först ute en liten sväng och jagade varandra i skogen. Mor och son hade verkligen kul ihop och lekte glatt. Därefter gick vi in så att matte och Annicka fick fika och prata lite. Under tiden blev Dustin och Fuzzy riktigt goda vänner. De hade jätte roligt och busade så att de knappt orkade stå på benen. Så till slut fick vi skilja de små åt, de turades om med att ligga hos oss i soffan. Tråkigt nog blev det lite väl mycket bus och spring så Fuzzy haltade därefter rejält. Tursamt nog börjar hon bli mycket bättre då Annicka låtit henne vila.

I fredags träffades jag, Dustin, Annicka, Blondie och Bianca vid brukshundsklubben hos Annicka. Först tog vi en blöt promenad över fält och i skog så att hundarna fick springa ikapp och busa. Därefter testade Annicka några moment med Blondie inför helgens tävlingar och då lekte jag och Dustin vid agilityhindren. Vippbrädan som Dustin tidigare tyckt varit rolig skramlade rejält så han blev lite skeptisk till den. Vi får med andra ord åka till bk:n och öva på vippbrädan så att han inte tycker att den är så skrämmande i framtiden.

Efter det att vi fått nog av regnet och leran på klubben så begav vi oss hem till Annicka för lite umgänge och fika. Dustin hade lite svårt att slappna av med alla hundarna omkring sig, så vi fick ett ypperligt tillfälle för passivitetsträning. Delvis tror jag att han var övertrött på grund av att vi träffat hundar tre dagar denna vecka och att det varit mycket nya intryck. Slutligen så slappnade lillen av och somnade faktiskt bredvid sin mamma.

Tack Annicka för två väldigt trevliga dagar!