Saknad

På fredag skulle vår Kasper ha blivit tio år om han varit med oss än. Han är fortfarande djupt saknad och jag minns de glada stunderna vi fick ihop. Han var en mycket tålmodig, snäll och lugn kille som gärna överöste sina favoriter med stora mängder kärlek på sitt speciella vis. Kasper var min första hund och den som lärde mig att kärlek och tålamod ger än mer kärlek i gengäld.

Trött men glad

Nog trodde jag att jag skulle vara frisk vid det här laget, men ack så fel jag hade. Febern gick ner igår men var raskt tillbaka idag. Dock var jag ju tvungen att åka till Uppsala idag så det var bara att bita ihop och påminna sig om hur gärna jag vill ha hund. För även om Dustin klarar en lugn dag då och då så fungerar det inte att åka med till universitetet om han inte får sitt. Så det var bara att ge sig ut på morgonen och ha så roligt som möjligt.

Visst var det kämpigt och jag var trött men vi hade så roligt ihop. Vi tog en lång skogspromenad som vi varvade med olika moment, leta godis i ruta samt uppletande. Det var en fröjd att se min lille varg som med glädje tog sig an sina uppgifter.

Därefter bar det av hem för lite frukost bestående av viltben, viltfärs och grönsaker för lillen. Nöjd och mätt somnade Dustin i soffan. Lite yrvaken fick han dock hoppa upp en timme senare då det var hög tid att åka.

Väl framme i Uppsala blev det en långpromenad längs Fyris och lite träning. Det blev lite miljöträning vid svandammen där det var fullt med folk, cyklar och framförallt änder. Så vi satt och tittade på all rörelse och avslutade sedan med att öva fotgående.

Tråkigt nog var jag så pass dålig när vi kom hem efter min föreläsning att vi inte kunde gå på sista tillfället av unghundskursen. En positiv sak var i alla fall att vår instruktör gav oss väldigt mycket beröm när jag ringde henne. Hon sa bland annat att det var en fröjd att se oss då vi tränar så bra med en utomordentligt fin kontakt. Hon förväntade sig att få höra mer om oss som ekipage i framtiden. Jag behöver väl inte säga att jag blev väldigt rörd och glad av allt vad hon sa. Det har verkligen varit en givande och rolig kurs på Nacka BK. Ser fram emot att snart gå fler kurser. Nu blir det dock vinteruppehåll på BK:n men vi kommer att gå kurs för Dogma under den tiden, så vi blir inte sysslolösa.

Snö och inkallning

Så här lycklig blev Dustin då han fick se och smaka på den första snön. Man kan helt enkelt bara bli glad av att se hans reaktion.

Snö och förkylning

Här har det inte varit någon vidare aktivitet då jag åkt på någon form av förkylning och har feber. Därför har krafterna gått åt till att åka till skolan och ta hand om Dustin. Idag har han fått en riktigt lat dag då jag kände mig sämre, antagligen för att det är helg och jag slappnar av. Men jag kände att jag i alla fall måste dela med mig av Dustins första möte med snö denna vecka.

Vi var ute i skogen på promenad och det låg tjockt med snö samt snöade ymnigt. Alla mina hundar har älskat snö men Dustins glädje var fullständig.Han visste inte vart han skulle ta vägen för det där vita var ju så otroligt roligt. Jag har fångat på film hur han hoppar jämfota av glädje. Hans förtjusning över snö har än så länge hållit i sig och han blir nästan lika glad varje gång vi går ut. Vinter och snö verkar helt enkelt vara hans grej. Slask är däremot inte lika roligt.

Mysig dag i Tyresta

Igår var både jag och Dustin trötta, så det var enkelt att besluta att det fick bli en lugn långpromenad i Tyresta.













Vi tog därför bilen ut till Tyresö och satte på långlinan och gav oss ut i den friska skogen. Att köra långlineträning under dagar då man själv är lite trött är väldigt smidigt då hunden får vara i stort sett lös samtidigt som det är möjligt att ha en livlina ifall det exempelvis dyker upp vilt. Så Dustin fick bara vara hund och matte fick vara en lite mer "filosofisk" matte.Förutom att vi fick röra oss över stock och sten då vi vandrade runt Tyresö-Flaten och Nyfors så fick vi även sitta och njuta av lite höstsol på klipporna.

Även om det kanske inte var en så produktiv dag ur träningssynpunkt så var det en än så viktig dag då jag och Dustin bara fick njuta av att vara med varandra. Det finns nämligen inget mysigare än att njuta av den tysta skogen och det stilla vattnen än med sin allra bästa vän. Det är framförallt dessa dagar då jag verkligen förstår hur mycket vi hör ihop och har blivit en del av varandra. Vi anpassar vårt humör efter varandra och kan bara sitta i stillhet och vara nöjda. En hund betyder så mycket.

Hundlära

Snart är det dags för ännu en helgkurs i Alvesta och ett steg närmare mitt diplom som hundkursledare. Nästa tillfälle kommer att bli dubbelt roligt då det är Eva Bodfält som håller i utbildningen. Jag har länge tänkt gå kurs för henne och tycker att hon har en intressant vinkel på att träna hund. Hon tillhör de som använder positiv förstärkning som grund i träningen och passar därför mitt eget sätt att träna hund. Så därför sitter jag och läser kurslitteraturen för fullt, parallellt med mina psykologstudier, för att både hinna igenom allt och för att vara ordentligt påläst så att jag kan ställa frågor. Att arbeta med hund är verkligen något som känns som ett kall för mig och jag längtar till resten av utbildningen. Bilden är tagen från fönstret på herrgården vi bodde på under senaste kurstillfället. Hur mysig gård som helst, trevliga föreståndare, otroligt god frukost samt mysiga stigar där man kunde gå ut med Dustin. Liksom förra gången så åker hela familjen med mig och jag kommer på så vis få njuta av mysiga kvällar i sällskap med min make och hund. Kan man vara mer lyckligt lottad!

Helg på landet

Den här helgen har vi varit på landet och njutit av lantluften. Huvudaktiviteten har därför varit blodspår och vi har hunnit med två spår. Nu har vi verkligen sett utdelning på träningen och ser med glädje fram emot anlagsprov. Spåren denna helg har varit mellan 550 till 600 meter och haft en liggtid på fyra timmar. Istället för att låta spåren ligga över natten har jag lagt tekniskt svåra spår för att se om vi behöver öva något extra mycket. Spåren har därför innehållit fyra till fem vinklar och en till två spetsar, gått över fält, väg, sankmark och i skog samt innehållit ett bloduppehåll på tio meter. Tro det eller ej men lille vargen har klarat dessa uppgifter galant. Dustin har tagit båda dessa spår på mellan 15 till 20 minuter och är väldigt noggrann. Men det absolut roligaste är att han har så roligt och blir så lycklig när han har löst sin uppgift. Till veckan ska vi lägga blodspår igen och då ska spåren få ligga längre tid och snart går vi nog över till spår som får ligga över natten.

I övrigt har vi tagit mysiga promenader i skogen under helgen och varit nere vid sjön. Dustin har visst missat att det är vinter och att man inte behöver bada under denna årstid för han slängde sig glatt ut i vattnet. Förutom att det var ytterst roligt att plaska runt i vattnet så det yrde och stänkte så var det hemskt intressant med isen. Så därför simmade min käre lille hund ut och hämtade in bitar av isen som han sen låg och gnagde på. Is-glass för hund.


Vi har helt enkelt hunnit med en toppen helg och även om vi kanske inte vilat fullt så mycket så ser vi glatt fram emot veckan med dess nya äventyr.

Pluggkompis

Nu har matte fått en kompis som följer med till universitetet. Från och med denna vecka har jag nämligen börjat ta bilen till Uppsala och då följer Dustin självklart med.

Istället för att vara själv hemma i drygt fyra timmar så får han maximalt vara själv i drygt två timmar. Detta har hittills fungerat otroligt bra. Nu när jag börjar vid klockan nio så får vi gå upp vid fem och ta en promenad, äta frukost, göra oss i ordning, köra husse till arbetet för att sedan åka till Uppsala. När vi kommer fram till Uppsala har vi mellan en timme och 40 minuter på oss att promenera och busa vilket är väldigt mysigt. Idag var vi till exempel uppe i slottsparken och busade. Jag hade Dustin lös trots människor och cyklar och kunde träna inkallning, fot och diverse konster för han håller bra koll på mig. Sen fick han springa av sig och busa bland frostlöven. När vi går på vår promenad innan jag börjar i skolan så har Dustin på sig sitt täcke så att han håller värmen bättre efteråt. Detta fungerar som sagt nu och en tid framöver men när det blir riktigt kallt ute så får han stanna hemma istället. Det har dock varit väldigt nyttigt för honom då vi rör oss i stadstrafik och bland mycket cyklister i Uppsala.

Hittills har Dustin varit så trött när vi kommit hem vid klockan 13 att han nästan sover resten av dagen, med undantag för kortare promenader, mat, gnaga ben samt lite träning och bus. Så nu ska lille vargen få sova och matte ska plugga lite till. Sen ska vi ta en promenad och börja planera inför helgen då vi troligen ska åka till landet och blodspåra. Vi försöker verkligen ligga i nu eftersom vi satsar på anlagsprov vid nio månader. Får hoppas på mycket barmark i vinter med andra ord.

Uppletande

Någon sa till mig precis innan vi hämtade hem Dustin att vita herdehund till skillnad från schäfer inte har något föremålsintresse. Så är inte fallet med lille Dustin, vi har både kampat, apporterat, letat föremål och så vidare med glatt humör. Jag har därför tänkt från första början att vi förutom spår, blodspår och lydnad ska aktivera oss inom uppletande och sök. Därför har vi kört på med föremålslekar för att bibehålla och öka intresset. Så nu när vi var ute på en skogspromenad bestämde jag mig för att testa Dustin lite. Jag satte honom vid ett träd och gick ifrån honom så att han såg att jag gjorde något men inte kunde se vad som hände på marken.Jag stegade upp en ruta på tre gånger tre meter och placerade ut mina nycklar och vår belöningsleksak som endast används vid träning. Därefter gick jag tillbaka till Dustin och visade i riktning mot rutan och sa "sök". Han markerade nycklarna tydligt men tog dem ej, vilket jag väntade mig då vi ej tränat med dem tidigare. Belöningsleksaken däremot markerade han först och hämtade sedan helt strålande till mig. Så nu är det hög tid att börja träna uppletande och kanske även börja med söket. Det kommer att bli en rolig höst och vinter tror jag.

Återhämtning

Även hundar behöver dagar som till stor del bara består av återhämtning och vila. Framförallt behöver unga, växande hundar mycket tid för återuppbygga muskler, processa inhämtad information och bara ta igen sig helt enkelt. Idag är en sådan dag för Dustin. Han har fått komma ut lite, ätit frukost, fått gnaga på viltben och verkar hur nöjd som helst.

Det är även bra att öva sådana här passiva dagar med hunden från späd ålder då det kommer att komma dagar då hunden inte kan få så mycket aktivitet. Meningen är att hunden ska kunna klara detta utan att klättra på väggarna, utan helst kunna njuta av lite vila precis som oss människor.

Vilodag föll sig tämligen naturligt idag då jag avslutar det sista på min examinerande hemuppgift idag och behöver fokusera på den. När den sedan är klar har jag ytterligare saker att stå i då vi ska till Alvesta över helgen för min hundkursledarutbildning. Denna helg kommer att hållas av David Selin och kan därför tänkas vara späckad med många nya intressanta erfarenheter.